En sommar som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig…

- Inga kommentarer

Årets ”bansäsong” började i slutet av maj med de Nordiska Mästerskapen på 10 000 m i Danmark.

Jag kände mig verkligen stark och såg fram mot detta loppet, men tyvärr blev inte loppet riktigt som jag hade tänkt mig.

Det var ingen mer än jag som vill dra även om jag vinkade fram de andra, så det blev helt enkelt så att jag själv fick agera ”hare och farthållare” i ca 7 km. Synd! För det kändes som att jag hade en riktigt bra känsla och en bra tid i kroppen.

Men sprang i mål på en femte plast och en tid som var ca 10s över mitt personbästa. Sammanfattningsvis en bra säsongsöppning.

Under midsommarhelgen var det Lag-Em i Ryssland, jag hade egentligen inga tankar eller förhoppningar om att bli uttagen men när förbundskaptenen ringde och frågade ifall jag vill springa fanns det ingen tvekan! 5 000 m stod på schemat!

Jag sprang ett helt okej lopp, några sekunder över pers men jag gjorde det jag skulle göra.

Var rankad elva i loppet och kom i mål som elva.

Jag lämnad Ryssland med många nya erfarenheter och något klokare..men även med en skadad häl. Visst inte exakt vad det var för skada då, men ont hade jag.

Efter undersökning och magnetröntgen här hemma visade det sig att det var ett stressfraktur.

En ovanlig fraktur och jag förstod det rätt, men som tur var, var det ”bara” en spricka och ingen genomgående fraktur så den läkte ganska snabbt.

Fast det blev ändå fem veckor utan löpning. Att inte springa på fem veckor sätter givetvis sina spår, tungt att komma igång igen. Även om jag hade tränat mycket alternativ träning.

Under skadeperioden hade jag fullt fokus på att komma tillbaka och komma i form till SM! Tränade sjukt mycket, men tyvärr räckte det inte!

Jag åkte upp till Söderhamn och startade på 10 000 m, men det gick inte.

Tappade klungan efter 3 km och då tog jag det kloka beslutet att kliva av, även om jag hade ångest och mådde dåligt efter det.

Kände mig klen! Men fick support och många stöttade ord från både tränare och vänner. Det värmde :).

Kändes extra tungt när segertiden var 50 sekunder sämre än mitt personbästa.

Jag såg i kalendern att det var exakt fem veckor till Finnkampen och dit ville jag.

Ökade upp träning och sprang fler kilometer och till sist kom formen tillbaka (eller i alla fall nästan).

Sprang många tävlingar: Norrköpings Stadslopp – Citadelloppet – Trelleborgsloppet – Tjejmilen. Mina 10 km-tider förbättrades på varje tävling, från 37.50 till 35.35 :).

Fick till ett rikligt bra lopp på Tjejmilen och kände mig verkligen stark!

Nästan som ”vanligt”, var bara 11 sekunder efter Isabella Andersson.

Min tid och placering på Tjejmilen gjorde att jag blev uttagen till Finnkampen, 10 000 m. Ett bra avslut på säsongen!!

Jag är inte riktigt nöjd med min insats på Finnkampen, sprang i mål på en tid som var ungefär en minut över mitt personbästa. Men det var roligt! Njöt av vara där, både laget och publiken var helt fantastik.

Nu är det fullt fokus på terrängsäsongen med SM i slutet på oktober, men jag tjuvstartat säsongen redan nu till helgen med Lidingöloppet, 10 km!

Sen väntar det nya spännande mål till vintern och nästa säsong.

louise_nilsson_2

Finnkampen, 10 000m.

Fotograf:Thomas Windestam DECA Text&Bild