Marcialonga – ett avbrott i triathlonvardagen

- Inga kommentarer

En av ”våra” idrottare är Erik Holmberg, triatlet, och här kommer ett blogginlägg från honom och hans upplevelse av nyligen körda Marcialonga:

”Är precis hemkommen från en vecka i norra Italien. En skön vecka med mycket sol och skidåkning.

Någon speciell höjdpunkt är svår att plocka ut men självklart ligger Marcialonga nära till hands.

I normala fall 70 km men pga snöbristen nere i dalen blev det förkortat till 57 km.

Mäkta imponerande hur arrangörerna lyckas få ihop denna sträcka med endast konstsnö till hjälp.

Jag var nere förra året också och tack vare det hade jag seedat upp mig till 4:e startgrupp, 10 min efter eliten.

20140304_141810

  Uppställd i startburen, Marcialonga tillämpar vågstart och fram tills det är dags får man snällt stå och hålla i sina skidor

Förra året kom jag till en glädjande insikt; simningen gör mig till en bättre skidåkare.

Jag åkte inte många mil 2014 men ändå kände jag mig starkare i stakningen än någonsin.

När loppet nu blev nedkortat och i sin tur än mer lättåkt än tidigare blev det väldigt lockande att köra på blanka skidor (skippa fästvalla).

Det ska dock tilläggas att jag endast stått på skidor en gång i vinter inför resan, 20 km masstart vid Hallbystugan här i Jönköping (rejält med fäste under skidorna den gången).

Jag hann med ytterligare två skidpass och 70 km dagarna innan start som jag körde ovallat för att ”värma upp” kroppen inför stakutmaningen.

2015-01-24-13-21-19-e1422728684279

 Dagen innan, glad men osäker på hur kroppen skulle reagera på över 5 mil stakning

Så bar det då av, start i Mazzin i Val di Fassa och ner i svenskdalen Val di Fiemme där ju Johan Olsson glänste för inte så länge sedan.

Förbi Alpe Cermis som är slutbacken i Tour de Ski och avslutningsvis uppför en 2 km brant backe in i grannbyn Cavalese.

Kroppen kändes jättebra och skidorna lika så, inte undra på när vallaservicen är på landslagsnivå från min svärfar Håkan (finaste SKIGO-vallan är det som gäller).

Det enda som hindrar mig från att ha absoluta toppskidor är att jag ”bara” har ett par.

Eftersom det inte var masstart blev det heller inte särskilt trångt i spåret från min startposition och redan vid första tidskontrollen efter 14 min låg jag 328:a i loppet (åktid).

Därifrån var det lätt utför länge och jag tappade lite mark ner till 397:a efter 1:22.

Min styrka har dock alltid varit tiden och när sista 6-7 km dessutom var uppför plockade jag stadigt därifrån och in.

2015-01-24-16-55-07-e1422730372651

 Vallaservice, dock inte mina skidor på bilden eftersom Håkan kommit till fästvallan

Inför slutbacken var planen att lägga på valla snabbt och effektivt, jag var dock lite väl snabb och effektiviteten fick stryka lite på foten.

Min vallning var raka motsatsen till Håkans, den var undermålig… Visionen om att gasa på med diagonala tekniken var som bortblåst och jag fick nöja mig med att saxa mig uppåt.

Efter halva backen kände jag mig ändå såpass stark att det blev stakning resten och från att bara vara en i ledet började jag köra om folk igen.

Jag tappade nästan 5 min på täten uppför backen men jag plockade ändå 25 placeringar i totallistan och slutplaceringen 327 är jag nöjd med, drygt 800 platser bättre än förra året när jag trängdes i sista startled.

dsc_0433-kopia-e1422738125857

 På väg uppför sista backen, stakandes…

Loppet blev också ett bra test av några Mighty sport produkter.

Jag laddade upp med sportdryck och framförallt rödbetspulver dagarna innan och det var inte konditionen som begränsade min framfart i spåret.

Det var de få skidmilen och en smärtande rygg sista 10 km.

Även ifall jag inte tror den hämmade mig särskilt mycket under loppet, det har varit värre dagarna efter. Det var priset jag fick betala för dåliga förberedelser.

Men så är jag ju också triathlet och har inte tid med skidträning hemma i Sverige.

Här är det fullt upp med att simma, cykla, löpa och klämma in lite styrka när jag inte jobbar, äter eller sover.

Det känns ändå skönt att vara tillbaka i den vardagen, kliva in i bubblan och bara nöta och drömma mig bort till sommarens utmaningar.

Nästa gång bubblan spricker drar jag till Mallorca med Trifit men det är först 11:e – 18:e april.”

2015-01-24-07-57-19

En annorlunda morgonjogg, manchester och 28 % snittlutning

Du kan läsa mer om Erik här