Annelie Johansson Race report Lidingöloppet 2014

- Inga kommentarer

Lidingöloppet Annelie Johansson 2014 1.57.28  foto Erik Wickström

Lidingöloppet 2014- Säsongens andra stora mål efter EM Maran i Aug.

 

Förberedd med mer tuff backträning än någon gång tidigare ställde jag mig på startlinjen i lördags.

Jag gillar terränglöpning och såg verkligen fram emot att springa.

Formen var god, PB på både halvmara och 10 km tidigare under september.

Om allt gick vägen visste jag att en chans till seger.

Jag har två 3e platser från 2013 och 2012, kanske var det min tur att vinna denna gång!?

 

Kroppen var programmerad på dryga 3,50 tempo vilket skulle ge ca 1,57 som sluttid.

Jag hade lagt upp en tidsplan tillsammans med min coach; taktiken var att springa lite snabbare i början i den mer flacka terräng,

sedan tillåta ett långsammare tempo i backar och den allra mest kuperade delen av banan.

Viktigt också att hålla ett högt tempo utför.

 

Starten gick, hets som alltid innan den stora massan av löpare hittar positioner på det snabbt

avsmalnade startområdet. Jag hade fokus på Isabella Andersson som tillsammans med Emma Nordling och Frida

Lunden var dagens främsta konkurrenter. De öppnade snabbt och det blev tufft för mig, som oftast startar något mer långsamt och jobbar mig in i loppet.

Jag höll dock tjejernas ryggar inom synhåll de första kilometrarna och vid 4-5 km var jag ikapp både Isabella och Emma, snart även Frida.

Jag var ännu ej uppe i ledningen, två tjejer till passerade jag efter ytterligare en stunds löpning.

Nu började publiken ropa ”första tjej”. Skönt tänkte jag, nu gäller det att hålla i.

 

Efter ca 7 km var det dags för första drickalangning från min coach; Nitro Endure smakade gott och gav mig välbehövd energi.

Det enorma publikstödet vid Kyrkviken lyfte mig så jag nästan seglade fram .

Fram till 10 km kändes det ganska bra, sen blev det mer jobbigt ett tag och jag tyckte jag tappade mot löparna (killarna) runt om.

Men jag vet ju vad som väntar, det kommer betydligt tuffare partier. Bara att fokusera och styra bort alla negativa tankar.

Jag hittade nya krafter, ett par täta drickalangningar vid 10 och 13 km tror jag gjorde susen.

Det var faktiskt ganska varmt och blåsigt idag, lätt att dricka för lite när man trots allt känner sig sval.

Snart framme vid den allra mest tuffa delen mellan 15 och 20 km där egentligen terrängen inte tillåter ngn vila , det är backe upp och ner konstant.

Men det gick bra, höll mig till planen, försöka ta det lugnt och hålla mig borta från mjölksyra uppför så att jag kunde hålla bra tempo nerför.

Fortsatt skönt att höra från publiken ”heja tjejen”  då vet jag att ingen annan var jättenära.

 

Närmade mig  efter 25 km de längre och tuffare backarna; Abborrebacken och Karins backe, behöll samma taktik korta ner steget,

spara på krafterna och försökte hålla mjölksyran borta så gott det gick, för att kunna hålla ett bra tempo hela vägen in till mål.

 

Och det gick vägen! Kom ner på upploppsrakan, ingen tjej var i närheten, segern var min!

På upploppet undanbad jag mig tom kransen för jag såg på klockan att det var på håret….

Jag hade nämligen också siktat in mig på  ett speciellt mål för dagen; att försöka slå Isabellas personliga rekord på 1,57,34.

Min tid blev 1,57,28 vilket betyder att jag klarade det och att endast 4 tjejer varit snabbare än mig runt de 30km under alla år.

En härlig segerkänsla infann sig , vilket jag nu ska njut av ett tag framöver innan jag avslutar säsongen med Dublin maraton!